Forskning visar att ökad tillgänglighet till alkohol leder till ökad konsumtion som sin tur medför ökade skador för såväl konsumenterna som deras familjer och samhället i stort, skriver alkoholforskarna Peter Allebeck och Sven Andréasson på Göteborgs-Posten debatt den 30/12 i en replik på en debattartikel skriven av Benjamin Dousa och David Sundén. Dessa, som är verksamma vid Timbro, pläderar för längre öppethållande i Systembolagets butiker. De menar att denna ökade tillgänglighet till alkohol inte kommer att leda till ökad alkoholkonsumtion eller ökade alkoholskador.
I oktober ordnade IOGT-NTO-rörelsen i samarbete med ForumCiv och Alkoholpolitiskt forum (AF) ett seminarium på temat ”Heineken in Africa”. Journalisten Olivier van Beenen har gett ut en bok med samma titel baserad på sex års undersökande journalistik.
Som alltid när det gäller alkoholindustrins roll i fattiga länder blir man skrämd av vilka metoder som används och hur stora pengasummor som är i omlopp för att få tillgång till marknader. Industrin erbjuder investeringar i form av inte bara fabriker och handel, utan också skolor. De arbetar i hög grad med lokala producenter: dels genom att köpa upp dem och möjliggöra ökad produktion och nya distributionskanaler, dels genom att utlokalisera sin egen produktion, och ge det holländska ölet lokala namn, etiketter, mm för att anpassa till lokala intressen.
Ett särskilt skrämmande fenomen som beskrivs är ”promotion girls”, eller ölflickor, det vill säga unga kvinnor/flickor som engageras för att bära plakat på märken eller servera i barer. Anmälningar om utnyttjande kom in och Heineken utfärdade ”Promotion Girls Policy: Selling Beer Safely”. Dokument finns från så sent som 2012 kring fenomenet, även om Heineken nu vill friskriva sig och menar att de inte kan kontrollera vad som sker ute i alla länder.
Företrädare för ForumCiv och AF fick möjlighet att kommentera efteråt. Jag tog upp en tråd utifrån samarbete mellan några svenska organisationer, bl.a. IOGT-NTO, Diakonia, och Svensk Volontärsamverkan (ForumCivs föregångare) på 80- och 90-talet som aktivt drev ett program kring ”Alkohol som utvecklingshinder”. Och jag mindes hur jag själv med stor skamsenhet såg en jätteannons för Absolut Vodka på ett torg i centrala Managua, och ännu mer frustrerad då jag såg ställningar med Absolut-flaskor bredvid kakor och godis i en matvaruaffär. Jag ser gärna att AF tar upp tråden igen. Alkoholpolitik kan inte bara ses i svenskt och Europeiskt perspektiv.
Under sommaren har två stora internationella alkoholstudier presenterats – med vitt skilda resultat. Den första studien handlade om alkoholens effekter på hjärnan och byggde på den brittiska biobanken, där man samlat data från 21 000 personer, med en medelålder på 55 år. Man hade här gjort MRI-studier, dvs använt magnetkameror, för att studera förekomsten av järn i hjärnan och kopplade detta till uppgiven alkoholkonsumtion. Deltagarna gjorde också tester av kognition, där man mätte intellektuell förmåga, minne och reaktionsförmåga. Man fann då ett samband mellan alkoholkonsumtion och järnnivåer i hjärnan. Ju mer man drack desto högre järnnivå. Den högre järnnivån var i sin tur kopplad till sämre resultat på tankeförmåga och problemlösning.
Det har länge varit känt att alkohol påverkar hjärnan, bland annat att alkohol är den främsta förebyggbara orsaken till demens. Detta var dock den första studien som kunde visa på effekter på hjärnan vid måttlig alkoholkonsumtion. Redan vid en konsumtion på 4–5 standardglas per vecka sågs negativa effekter på hjärnan (ett standardglas innehåller 12 gram alkohol, vilket finns i 12 cl vin, eller 33 cl starköl). Resultaten motsäger en tidigare vanlig uppfattning att måttlig alkoholkonsumtion skulle vara bra för kognitionen och motverka demens.
Sammanfattningsvis talade denna studie för att även måttlig alkoholkonsumtion medför negativa effekter på hjärnan. Riskerna vid måttlig konsumtion är små, men inte obefintliga, och ökar ju mer man dricker. Någon positiv effekt av måttligt drickande kunde inte påvisas. Resultaten talar för att man ur hjärnsynpunkt bör undvika alkoholkonsumtion.
Mot detta talar den andra stora alkoholstudien som presenterades i juli. Här bygger en artikel i Lancet på resultat från den mycket omfattande studien Global Burden of Disease (GBD), som samlar hälsodata från alla världens länder. Artikeln utgår från studier av sambanden mellan alkoholkonsumtion och dödsfall i olika sjukdomar. Resultaten visade att för människor under 40 års ålder ökade risken för död även vid måttlig konsumtion. Men för människor över 40 fanns en skyddande effekt vid måttlig konsumtion.
Det senare var överraskande. Ett märkligt resultat är att den föregivna nyttan med alkohol ökar med ökande ålder och är som störst för personer över 80 års ålder. GBD-projektet landade i en rapport 2018 i slutsatsen att den säkraste konsumtionsnivån var 0 för alla åldrar. För många är dessa resultat förvirrande. Vad ska man tro på egentligen? En förklaring till att man drar så olika slutsatser är att båda rapporterna bygger på så kallade observationsstudier, där man följer grupper med olika alkoholvanor över lång tid och observerar antalet dödsfall i de olika konsumtionsgrupperna.
Under senare år har en rad problem med observationsstudier uppmärksammats. Ett viktigt problem är att flertalet studier som GBD-analyserna bygger på gör jämförelser mellan konsumtion på olika nivåer och 0-konsumtion. Detta är ett problem därför att i 0-konsumtionsgruppen ingår människor med fler negativa bakgrundsfaktorer än i övriga grupper. Många har slutat dricka alkohol på grund av dålig hälsa. Flera forskare har därför avrått från jämförelser med 0-konsumenter och förordar i stället att jämförelser görs med människor med låg konsumtion. I studier där man hanterat detta problem ses inga positiva effekter av måttlig konsumtion.
Debatten är i gång. Alkoholindustrin jublar. Att alkoholkonsumtion för människor under 40 ökar risken för död talar man tyst om – det är ju i denna åldersgrupp den mesta alkoholen dricks. I stället lyfter man fram de föregivet positiva effekterna för medelålders och äldre personer – trots att resultaten är omstridda, vilket framgår ovan. För flera sjukdomar har forskningen tvärtom dragit slutsatsen att även låg konsumtion ökar risken, exempelvis för demens. Samma slutsats har cancerforskningen kommit till. Även här framhålls att alkohol bör undvikas helt om man vill minska sin risk för cancer. En viktig förklaring till GBD-resultatet för äldre personer är att man utgår från att alkohol har en skyddande effekt för hjärt-kärlsjukdomar. Men även här har senare års forskning lett till ökad skepsis. Den globala hjärt-kärlorganisationen World Heart Federation kom tidigare i år med en policyrapport, där man var mycket kritisk till påståenden om nyttan med alkohol. Sista ordet i denna fråga är alltså inte sagt.
För de flesta friska män och kvinnor har måttlig konsumtion av öl, vin och sprit hittills inte ansetts vara särskilt skadligt för hälsan. Det är framför allt stor alkoholkonsumtion som kan öka risken för flera sjukdomar, som cancer och demens. Men nu kommer en ny brittisk studie som visar att även bara måttligt drickande, eller 4,7 standardglas i veckan, kan skada hjärnan. – Det är en imponerande och välgjord studie som första gången visar att en så pass måttlig konsumtion kan påverka hjärnan, säger Sven Andréasson, som är överläkare vid Beroendecentrum i Stockholm och professor vid Karolinska institutet.
Enligt den nya studien ökar järnnivån i hjärnan redan vid 4,7 standardglas per vecka.
Grafik: DN Källa: PLOS Medicine, Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin
Tidigare forskning har visat en koppling mellan järn som lagras i olika delar av hjärnan och sjukdomar som alzheimer och parkinson. Forskarna ville nu därför undersöka om alkohol påverkar järnnivåerna i hjärnan, och om det kan vara en förklaring till varför alkohol skadar hjärnan.
I Sverige definieras riskbruk som mer än 14 standardglas per vecka för män och mer än 9 standardglas per vecka för kvinnor – eller minst 5 standardglas för män respektive 4 för kvinnor vid ett och samma tillfälle.
Grafik: DN Källa: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin
När forskarna undersökte magnetkamerabilderna såg de att redan efter ungefär 4,5 svenska standardglas (se grafik) syntes markörer för ökad järnnivå i hjärnan. De förhöjda järnhalterna fanns framför allt i de områden som har att göra med inlärning, minne, motorik, ögonrörelse och känslor. De deltagare som uppgav att de inte drack vin, öl eller sprit hade inga förhöjda järnnivåer i hjärnan.
Forskarna bakom studierna menar att resultaten talar för att fler insatser bör göras för att minska alkoholkonsumtionen. Sven Andréasson berättar att Sverige har högre gränser för vad som anses vara riskfylld konsumtion än flera andra länder, till exempel Storbritannien, Nederländerna och Australien. – Jag och många andra anser att riskbruk börjar efter nio standardglas i veckan för både kvinnor och män. Men det finns ingen riskfri alkoholkonsumtion. Mindre än tio glas i veckan betecknas därför som lågriskkonsumtion, medan tio glas eller fler utgör riskbruk.
Fakta om studien: Nästan 21 000 deltagarna ingick i studien, som publiceras i tidskriften PLOS Medicine. Deras snittålder var 55 år, och knappt 49 procent var kvinnor. Undersökningarna av järnnivån i hjärnan visade inga skillnader mellan män och kvinnor. Studien har inte undersökt om järnhalterna i hjärnan minskar om man drar ned på sitt drickande. Ett standardglas i Storbritannien, där studien gjordes, motsvarar 8 gram alkohol. I Sverige innehåller ett standardglas 12 gram alkohol.
Alkoholpolitiskt forum anser att förslaget att tillåta småskalig försäljning av alkoholdrycker, s.k. gårdsförsäljning, innebär ett avsteg från Sveriges restriktiva linje rörande detaljhandel med alkoholdrycker. Förslaget riskerar att utmana Sveriges hittills lyckosamma balansering av EU-rätten så att detaljhandelsmonopolet inte kan upprätthållas. På sikt innebär det risk för ökad konsumtion och ökade skadeverkningar. Alkoholpoliskt forum avstyrker därför utredningens förslag.
Stängningen av barer, restauranger och internationella gränser under covid-19-pandemin ledde till betydande förändringar i alkoholtillgången. En nyligen publicerad studie ger en första systematisk översikt över alkoholförsäljningen i 14 europeiska länder före och under pandemin. Syftet med studien var att undersöka vilken effekt stängda gränser hade på försäljning och konsumtion av alkohol.
Länk till rapporten finns här och länk till en presentation av rapporten på svenska finns här.
Varje dag dör cirka 2 500 européer på grund av alkohol. Trots att alkoholbeskattning är en av de mest kostnadseffektiva strategierna för att sänka alkoholkonsumtionen och relaterade skador är den fortfarande en av de minst genomförda åtgärderna. WHO har nu beräknat hur en alkoholskattehöjning kommer att påverka dödligheten i WHO:s europaregion. Alkoholpolitiskt Forum bedömer att Sverige också har hälsovinster att hämta.
Varje år dör ca 1 miljon européer av alkohol – ca 2 500 per dag – vilket utgör toppen på isberget av alkoholskador. Att höja priset på alkoholhaltiga drycker genom beskattning är en av de mest kostnadseffektiva strategierna för att minska alkoholskador. Därför har den erkänts av WHO som en ”bästa köp”-insats.
På tobaksområdet finns idag ett viktigt samförstånd bland medlemsstaterna om att följa WHO:s rekommendation om en skatteandel på minst 75% av detaljhandelspriset på tobak, ett mål som redan har uppnåtts av mer än hälften av de 53 länderna i regionen. Men väldigt lite görs när det gäller alkoholkonsumtion.
Att alkoholbeskattning fortfarande är en av de minst genomförda åtgärderna beror till stor del på motståndet från ekonomiska aktörer och att prishöjningar i allmänhet är impopulära bland allmänheten.
WHO:s råd för icke smittsamma sjukdomar, NCD Advisory Council, har nu beräknat hur en alkoholskattehöjning kommer att påverka dödligheten utifrån den stora mängd forskningsdata som finns. Resultatet visar tydligt hur fördelaktigt denna åtgärd kommer att vara för människors hälsa. Om länderna i WHO:s europaregion skulle införa en miniminivå på 15% skatt på detaljhandelspriset per enhet alkohol, oavsett typ av alkoholhaltig dryck, skulle det rädda 133 000 liv varje år.
- Det är önskvärt att WHO:s rekommendation följs och länder i Sveriges närområde som idag har låga alkoholskatter höjer dem, säger Sven Andréasson, ordförande i Alkoholpolitiskt Forum. Att harmonisera alkoholpriser uppåt mot svensk nivå skulle exempelvis minska incitament för smuggling och storskalig resandeinförsel, som på ett osunt sätt ger vinst till landet där inköpen sker medan svenskarna tar kostnaderna i form av skador och död.
WHO:s NCD Advisory Council samlar den bästa expertisen på ämnet förebyggande av icke smittsamma sjukdomar (non-communicable diseases, NCD) och inspirerar WHO:s medlemsstater att nå NCD- relaterade mål för hållbar utveckling.
Rådets verksamhet när det gäller att främja genomförande av policyåtgärder på alkoholområdet ligger i linje med WHO:s europeiska arbetsprogram 2020–2025 –”United Action for Better Health in Europe”.
Det är hyckleri när debattörer, politiker och alkoholföretag bedyrar att förslaget om gårdsförsäljning på intet sätt hotar det svenska detaljhandelsmonopolet. Man vill skapa intrycket att det handlar om att ett fåtal idylliska vingårdar på landsbygden ska få sälja ett litet antal flaskor till sina besökare. Ganska harmlöst, alltså.
Men i själva verket gäller förslaget att alla som tillverkar alkohol ska få bedriva detaljhandel. Visserligen med vissa begränsningar, men det handlar om flera hundra företag, som tillverkar sprit, vin eller starköl, många av dem inte alls på landsbygden skriver Systembolagets tidigare verkställande direktörer Anitra Steen och Gabriel Romanus på Aftonbladet debatt 16/1.
Betydligt värre hyckleri är när debattörer, politiker och alkoholföretag bedyrar att förslaget på intet sätt hotar det svenska detaljhandelsmonopolet, eftersom det totalt sett handlar om så små volymer alkohol, i jämförelse med Systembolagets försäljning. De låtsas inte om att EU-domstolens villkor för att Sverige ska få behålla monopolet är att Sverige inte gynnar svenska tillverkare och produkter i förhållande till sådana från andra medlemsstater.
I själva verket hoppas många av dessa aktörer att ”gårdsförsäljningen” ska leda till att Sverige av EU-domstolen åläggs att avskaffa detaljhandelsmonopolet, något som de i andra sammanhang har arbetat för.
Den tredje utredningen rörande gårdsförsäljning av alkohol lade fram sitt betänkande den 8 december. Förslaget att gårdsförsäljning ska införas kommer säkert glädja alkoholindustrin, men knappast landsbygden och det kommer definitivt inte att gynna folkhälsan eftersom det hotar Systembolagets överlevnad. I stället för att äventyra ett effektivt verktyg för att begränsa alkoholskador borde regeringen nu satsa på att utveckla en modern alkoholpolitik. I första hand bör alkoholskatterna höjas och minimipriser införas. Det skriver Sven Andréasson, ordförande Alkoholpolitiskt forum, och Pi Högberg, styrelseledamot Alkoholpolitiskt forum, på SvD debatt den 30/12. Hela debattartikeln finns här.
Systembolaget är det viktigaste verktyget för den restriktiva svenska alkoholpolitiken. Bolagets ensamrätt ger en alkoholmarknad som är fri från vinstintresse skriver de tidigare systembolagscheferna Gabriel Romanus och Anitra Steen i en replik på DN debatt den 9/12.
Systembolaget har unikt högt förtroende hos svenska folket, god service och kompetenta och engagerade medarbetare. Det är en lösning som är bra för människors hälsa och trygghet. Och för samhällsekonomin.
Låt oss inte riskera det svenska systemet för en förändring som framställs som ofarlig, men som kan innebära allvarlig fara för svensk alkoholpolitik och därmed ökade skador och kostnader för företagen. Det kan vara omöjligt att backa bandet tillbaka den dag vi upptäcker att utredarens förhoppningar inte höll.
Alkoholpolitiskt forum 